En helt underbar sista helg har passerat men vi kan börja från fredag morgon. 

Nele och jag var väldigt innovativa vad gällde lektioner på engelsklektionen delade vi upp klassen i olika familjer och dem alla varsin roll. Sen fick de gå till en annan familj och presentera sig. De var lite knivigt men jag hoppas att de lärde sig något. Vissa av barnen verkade greppa det väldigt bra medans andra kämpade lite mer. Men jag antar att det alltid blir så när man har 20+ barn i en klass och de alla under 5 år. 

Vi fortsatte skoldagen med ett helt awesome yogapass. Vi förenklade det ganska mycket eftersom det var svårt att förklara på engelska och de har aldrig någonsin gjort något liknande. Så vi blandade avslappning med hopp och lek. Till och med lärarna hakade på och alla skrattade. Det var så lyckat att vi gjorde samma sak med de äldre barnen också. Helt klart något jag skulle vilja göra igen, om ändå tiden fanns. 

Eftersom vi hade planerat ett quiz- och s'mores kväll hoppade vi daladalan vid järnvägen, typ 3 km från hållplatsen. Men det var väldigt lägligt eftersom den gick sönder precis då och alla var tvunga att gå av. Varken Nele eller jag klagade eftersom den var väldigt liten vi var båda tvugna att stå upp hela vägen. I alla fall, vi fick ca 10 kg ved för 3000TZS, vilket kändes väldigt bra. Men vi hade ju då en väldigt bra bit hem så vi bestämde oss för att göra det på det afrikanska sättet och bar veden på huvudet. Även om kvistarna ibland skar in i huvudet var det inte så farligt som jag trodde. Jag kan verkligen förstå varför de bär på det sättet. Plus att man blir tvingad till en väldit bra hållning också. Vi fick nog hela Moshi att garva den dagen, och vi två var defintivt inkluderade i den gruppen. 

Quizkvällen var helt klart mycket grovare än sist. Det är fantastiskt vad folk vill dela med sig för pinsamheter. Men de delas inte här av respekt. Runt 9 eller 10 bestämde vi oss för att gå ut så fram med all alkohol vi hade för att inte bli trötta. Och sen fortsattes kvällen på Cool Bar och La Liga, och med 8 tequilas. Kul hade vi i alla fall. 

Med en mycket upprymd känsla vaknade vi på lördagen, smått bakis och tog det väldigt lugnt. De flesta åkte till Memorial för att fixa kläder så vi satt och läste och väntade på att de skulle komma tillbaka. Ointressanta saker hände, vi åt lunch på Chrisburger, gick till Keys kom hem, sov lite och åt middag. Sen var det dags att klä ut sig. 

Oj vilken kväll vi hade. Det var helt underbart. Folk sjöng på Malinidi's välkända karaokekväll och vi drack ännu mer alkohol. Nele presenterade mig för kvällen snyggaste kille och vi snackade ganska länge. Verkar vara en väldig schysst typ. Så jag tror att vi sen bestämde oss för att åka till La Liga, som vi alltid gör och vi ville hitta ett färdmedell. Denna del av kvällen har jag inga minnen av pga av vad som hände sen men folk har berättat för mig. Så fort man ens viskar boda boda kommer det fram typ 30 st och de vill alla ta dig. En utav dem kom alldeles för nära och brände mig. Vad jag sen kommer ihåg var när jag vaknade på sjukhuset och hyperventilerade en hel del. Emma och Ramses var där och jag trodde att vi fortfarande var utan för Malinidis så jag ville bara åka hem och inte till sjukhuset, men tur att vi var där för jag hade fått en brännskada av tredje graden. 

Så nu sitter jag här, hemma och vilar, full av olika medeciner från diverse peresoner från vandrarhemmet. Helt underbar helg med många nya upplevelser och jag sörjer att jag har så få dagar kvar. 

Så snorkling var på schemat idag. Vi lämnade inte vårt hotell före klockan 12 så vi hann pressa lite i solen innan vi begav oss iväg med båten som vi trodde bara för prydnad på grund av dess slitage, men icke. Snorklingen, som bara kostade 23USD inklusive utrustning var verkligen helt underbar. Det var precis lika vackert som i Hurgadha, Egypten med lite mindre fiskar och solen verkligen strålade. 

Vi åkte med en annan grupp från Asien och jag måste säga att dagen var väldigt lyckad. Tyvärr hade Joyce fått väldigt allvarliga brännskador från vår båttur, hon hade fått blåsor på bröstet så hon kunde inte riktigt njuta av härligheten. 

Men vi kom hem och var väldigt lycliga, packade och hade en trevlig middag. Sista kvällen spenderades i lugn och efter 7 dagar av smutsig och saltigt hår bestämde jag mig för att tvätta det. Såå härligt livet kan vara! 

Så från fredagens planer hade vi bestämt att det var trots managers ord bättre för oss att åka till Pangani "centrum" på lördagen och snorka på söndagen, och inte tvärt om. 

Så ännu en gång gick vi upp tidigt. Började dagen på mitt nya favoritsätt, men en joggingtur och vid halv 10 hade vi alla ätit frukost och gjort oss iordning för att åka lite längre söderut (vi befann oss 2 mil norr om Pangani, så vi var verkligen mitt i ingenstans). Det finns lite olika alternativ om man vill åka någonstans från ingenstans. Det går att ringa en taxi, eller så väntar man på bodas eller dalas. Vi bestämde oss för att en daladala är förmodligen det absolut bästa och billigaste alternativet. Så vi ställde oss vid vägkanten och väntade ett tag. Det dröjde inte länge innan en bil närmade sig och vi kom överens om att de kan ge oss ett bra pris, så skulle vi nog kunna klämma in sju personer i baksätet. De ville dock ha väldigt mycket pengar och i samma veva ser vi en daladala komma. Så vi stannade den också och kom överens om 700 TZS per person. MEN när vi började köra så ville mannen ha 1500 TZS istället och vi blev alla väldigt upprörda. Så vi sa att om han inte gick med på 700 så ville vi gå av. Mannen var minst sagt chockad och fattade inte alls vad vi menade. Men med hjälp av några lokala människor stannade han tillslut och klev alla av, utan att betala något alls. Så vi fick åka lite gratis :) 

Så nu var vi verkligen mitt i ingenstans och väntade på nästa daladala. Vi började vandra i Panganiriktningen när en lastbil körde upp och vi bara kände what the hell, varför inte. De hade ett stort flak som jag tror i vanliga fall var till för kor eller så. Men vad kul det var. Vi fick vårt pris och hade väldigt kul. Folk skrattade åt oss vi hade the time of our lives. Pangani var väldigt fint och vi fick till och med åka med en privat båt på en liten kryssning. Båten såg inte ut att klara mer än en halvtimme i vattnet men vi prutade till oss ett mycket bra pris och var ute två timmar. Men sen hade vi med oss några väldigt unga danskar som väldigt uppenbarligen inte var vana vid att göra saker själva eller primitiva situationer så de började klaga något oerhört och blev väldigt otrevliga mot vår snälla inofficiella guide. Lite kan jag förstå dem eftersom båten inte hade någon skugga alls och de hade alla bränt sig men de borde ha vetat bättre och tagit med sig i alla fall solkräm. I alla fall, vi kom i land och fixade vin och en daladala hem. Energin var lite för låg för att göra ett tredje äventyr och vår guide prutade till Nele, Caitlin och mig ett bra pris. 

Sen var det middag och en kväll med tjejsnack och alkohol. Fick reda på en hel del saker som jag inte hade förväntat mig men kvällen var helt underbar. Vi satt under stjärnhimlen och lekte never have I ever... 

Denna underbara fredag hade vi bestämt att vi bara skulle stanna på plast och ta vara på tillvaron. Vi ville inte stressa iväg någonstans efter gårdagens resande så vi vaknade och fick se en något molnig men otroligt vacker soluppgång. Vi tog bilder med oss som silhuetter och njöt av alla färger. 

Två timmar senare serverades frukosten vilket var relativt bra, vi åt dock upp allt de hade och ägde till vår glädje, men jag kan inte tala för personalens. Sen gick vi ner till stranden och doppade oss. Allt eftersom timmarna gick drog sig havet mer och mer undan. Vid klockan 11 tog det oss 10 minuter att nå höftdjupt vatten, som kvällen innan hade varit precis intill oss. Det gjorde inte direkt så mycket så länge vi fick vara i vattnet. Dagen var helt underbar och det var så skönt att inte behöva göra något alls utom att bli brun och slappna av. Även om vi är i Afrika i vanliga fall är det inte riktigt samma sak som att vara på stranden. 

Annars hände det inte speciellt mycket denna dag, vi åt middag och planerade kommande dagar och vad vi ville göra. 

Påskledigt och allt vad som är så har vi alla på Tafcom några dagar ledigt. Marcel och Sigrid åkte till Tanga och sen får Sigrid till Spanien för att träffa sin pojkvän. Vi från Hostel Hoff däremot ville göra något annat så vi bestämde oss för att åka till Pangani, vilket ska vara som Zanzibar bara lite mindre och mycket billigare, fyra dagar. 

0745 lämnade vi vårt vandrarhem i taxi eftersom det verkligen öste ner konstant den morgonen. Och vårt äventyr började. Bussresan var väldigt väldigt lång. Vi kom iväg lite sent, vilket var väntat och flera gånger stannade vi. Det tråkiga var att vi hade ingen luftkonditionering och solen hade kommit fram så när vi stod stilla var det verkligen obekvämt. Men vi höll modet uppe för vi visste att paradiset väntade oss. Eller vi hoppades i alla fall. 

7 svettiga timmar senare kommer vi till Tanga där vi skulle byta till en annan buss. Allt gick smidigt och vi var på väg igen. Denna gång satt vi i en daladala och det var trångt. Nele och jag delade hennes backpacker-ryggsäck och vi hade den i knät. Hängade över mig hade jag två lite större kvinnor som försökte hålla balansen när vi tog oss fram över de ojämna vägarna mellan Tanga och Pangani. 

Vi åkte länge och väl. Mannen som vi köpte biljetter av sa att resan bara skulle ta 45 minuter men vi åkte betydligt längre än så. Den kändes väldigt lång också eftersom vi alla satt lite obekvämt och vi orkade inte riktigt prata med någon. Helt plötsligt stannar de fordonet och säger att vi är framme vid Perponi beach resort. Skeptisk kollade vi på varandra för på skylten stod det Peponi och inget annat. Det fanns en väg in till skogen och inga andra tecken på liv eller rörelse. Med nervösa skratt följde vi vägen mitt i ingenstans och hoppades på det bästa. Vi passerade en del hus och skyltar som förbjöd picknick. Mer och mer började vi tro att detta inte kan vara rätt och så tog vägen slut. 

En man kommer fram och säger Karibu och välkomnar oss till någon form av hotell. Vi tog chansen och klev in och vi hade mycket riktigt kommit fram. Snabbt checkade vi in och slängde av oss allt, sprang till baren och beställde chips mayai och sedan ut i havet. Oj, vad vackert det var. Det såg verkligen ut som alla bilder på Thailand jag har sett; palmer stranden och till och med en klyschig men vacker båt i havet. 

Efter en sen middag bestämmer vi oss för att gå och sova eftersom vi ville vakna till soluppgången dagen efter. Så efter att ha läst några sidor från the Girl With the Dragon Tatoo släckte jag ficklampan och somnade till havets vågor. 

Och därför är det ett väldigt viktigt inlägg just nu. 

Jag har nog haft den mest perfekta helgen man kan tänka sig. 

Allt började i fredags på projektet. Nele och jag hade sports class med barnen och vi hade förberett ett aerobispass vilket var helt underbart. Barnen tyckte det var superkul och även om lärarna skrattade åt/med oss så hängde de också på bitvis. Eftermiddagen spenderades först på memorial market och jag hittade förvånansvärt mycket fina saker. Två klänningar, en för vardags (dock kort) och en för fest (även den kort), ett par shorts och två t-shirtar. Med andra ord så var jag väldigt nöjd. 

Enda "haken" var att vi missade volleybollturneringen, men jag tyckte inte att det gjorde så mycket eftersom jag var med sist och jag fick ändå se slutspelen. Allt var väldigt impromtu också så ingen hade riktigt dåligt samvete över att missa spelen. Antonio lämnade dock marknaden efter en så där 10 minuter vilket delvis berodde på trisstess och också att han verkligen ville spela. 

I alla fall, kvällen tickade på och det var dags för bbq. Massa god mat och massa alkohol. Vi begav oss vidare till en krog och ännu mer alkohol. Nångång, kanske en timme senare begav vi oss till Laligas på bodabodas. Förmodligen något av det dummaste vi har gjort sen vi kom hit. I princip Sahar och jag på en och Nele och Gavin på den andra. Det i sig är väl relativt dumt med tanke på att det var natt och de är utan tvekan höga och fulla men att vi sen på köpet tävlade om vem som kunde komma först var bara pricken över i:t. 

Kvällen kan i alla fall summeras som kopiösa mängder med alkohol, mycket mer än jag någonsin druckit skulle jag tro. Stora delar av kvällen är väldigt luddiga och återberättade konversationer ringer inga klockor. Det var för många en väldigt händelserik kväll, inte minst för mig själv. Mängden alkohol  gjorde att jag var helt borta när vi kom hem och jag somnade i the common room med Gavin. Aldrig någonsin igen tänker jag sova utan myggnätet. Vaknade vid halv 7, eller ja då kom Arne och Marion in och jag ansåg att det var en mycket lämplig tid att gå tillbaka till min säng, så jag vaknade egentligen vid 9 och inte ens de sista timmarna sov jag med mitt myggnät så i lördags hade jag kanske 20 nya myggbett. Inte min grej eftersom jag inte inte kan klia på dem. 

Morgonen var ganska lugn eftersom jag inte ville stressa min mage till att spy så det var movie time som så många andra gånger, innan Nele och jag bestämde oss för att vi var så pass hungriga att det var värt att gå till Kili Coffee Lounge. Aldrig har en chocolate milkshake smakat så bra i hela mitt liv. Den var kall, kaloririk och bara perfekt. Av någon anledning sög den och pizzan upp väldigt mycket alkoholen så vi bestämde oss för att simma några längder i poolen. Dessvärre blev det inte mycket solande för bara några minuter efter att jag gått ur vattnet stog det en 20-tal pojkar och bara stirrade på oss. Mycket skumt indeed. 

Söndag. Kort och gott spenderades vid Hot Springs ännu en gång. Denna gång lite mer crowded än sist men fortfarande väldigt vacker och mysigt. Börjar verkligen fasta för Chips mai ai, devlis för att det känns nästan nyttigt då de gör pommesen från början och att majoriteten är ägg men också för att det är snabb och enkel mat. 

Och det var denna underbara helg. 

Måndag var ledig och office day. Trots det var jag uppe tidigt och sprang en 5km eller så med Gavin. Kändes riktigt skönt och jag tror att jag börjar få kläm på det där med att springa. Hann tvätta och fixa mina kläder i garderoben innan klockan var 10 och vi gick till Fifi's. Min deklaration är nu fixad!!!! Jag har fortfarande inte fattat det, vansinnigt och sinnesjukt men underbart skönt. Resten av dagen slöade vi mest. Träffade tyskarna där och pratade med dem men nu känner jag att detta inlägg är elaborerat tillräckligt så jag fortsätter en annan dag. 

puss- och gottnattkram. 

Snarare allt i Afrika men allt löser sig förr eller senare. Det som funkar minst bra är nog min blogg skulle jag säga.

För att sammanfatta sen sist. Vi var ute i fredags och gick till Laligas vilket var ett trevligt ställe. Alla var väldigt påverkade och dagen efter var nog den mest apatiska dagen jag har upplevt. All trötthet runt mig gjorde mig lite trött så valde att gå och springa och införskaffa lite kläder, men sen totaldäckade jag i två timmar innan middagen. 

Söndag var en halvchill dag med inte alltför mycket action och sen började ett nytt projekt. Veckan började med Kilikids men trivdes inte riktigt eftersom de är lediga från skolan och vi i princip bara skulle leka med dem. Så när jag kom hem började jag prata med Nele om hennes projekt vilket lät så oerhört mycket roligare och valde att besöka det dagen efter. FIck en mycket bättre känsla där och jag tror att jag kan göra mycket mer med barnen där också. Problemet är bara att alla nya volontärer verkar hamna där också så vi får se hur det blir. Just nu försöker neasla mig in hos barn, volontärer och managers så att de verkligen vill ha kvar mig trots att vi blir så många. 

Sen idag har vi planerat morgondagens idrottslektion som jag tror kommer bli urkul. Det är i princip ett aerobicspass med väldigt enkla rörelser eftersom de yngsta barnen bara är 3 år.

Annars ser jag bara fram emot helgen. Jag tror det kan bli hur kul som helst, vi ska ha bbq-kväll, utgång till Laligas, igen och åka till varmvattenkällorna. Kan inte bli annat än bra med andra ord. 

Däremellan var det först april vilket i princip bestod av gissa vilka som har blivit tillsammans. Men det visade sig att bevisen var planterade vid badrummen för att skapa skvaller. Tyvärr. 

Hepp Hepp

Åtta am och vi påbörjade vår safari, eller ja kom iväg lite sent men TIA. Sju timmar i bil väntade men vi fick en myckt fin jeepliknande bil så det var inte så obekvämt. Nästan bekvämt skulle jag säga. Hann stanna i Arusha för att köpa obligatorisk öl men även ett par solglasögon. De är så snygga, speciellt i jämförelse med de jag har nu från Spanien som verkligen var en spontanköp. 

Vi var framme klockan sju, och då lovade de att middagen skulle vara klar 45 minuter senare. Så klockan 9 började vi äta. En timme senare var vi klara så vi hade en timmes sömn innan det var dags att stiga upp och börja klättra. 

Innan vi åkte iväg svepte jag en kopp kaffe för det brukar dämpa både hunger och trötthet, och tur var det eftersom vi inte fick någon mat före 1400 dagen efter. I alla fall, vi började vid midnatt och det började ganska enkelt. Man kunde gå relativt lätt trots mörkret. Det var inte ens kallt så vi vandrade på och timmarna gick. Efter en sådär tre-fyra timmar började det bli väldigt brant och det gick ens att stå upp utan att klamra sig fast i bergsväggen. Och värre blev det. Stenarna var väldigt lösa och askan var mjuk som sand så vi gled och kämpade. Men kul hade jag, hela vägen upp var jag fokuserad på att bara fortsätta. Nästan till soluppgången var vi framme, kanske en halvtimme senare. Det berodde delvis på att vi stannade precis