Påskledigt och allt vad som är så har vi alla på Tafcom några dagar ledigt. Marcel och Sigrid åkte till Tanga och sen får Sigrid till Spanien för att träffa sin pojkvän. Vi från Hostel Hoff däremot ville göra något annat så vi bestämde oss för att åka till Pangani, vilket ska vara som Zanzibar bara lite mindre och mycket billigare, fyra dagar. 

0745 lämnade vi vårt vandrarhem i taxi eftersom det verkligen öste ner konstant den morgonen. Och vårt äventyr började. Bussresan var väldigt väldigt lång. Vi kom iväg lite sent, vilket var väntat och flera gånger stannade vi. Det tråkiga var att vi hade ingen luftkonditionering och solen hade kommit fram så när vi stod stilla var det verkligen obekvämt. Men vi höll modet uppe för vi visste att paradiset väntade oss. Eller vi hoppades i alla fall. 

7 svettiga timmar senare kommer vi till Tanga där vi skulle byta till en annan buss. Allt gick smidigt och vi var på väg igen. Denna gång satt vi i en daladala och det var trångt. Nele och jag delade hennes backpacker-ryggsäck och vi hade den i knät. Hängade över mig hade jag två lite större kvinnor som försökte hålla balansen när vi tog oss fram över de ojämna vägarna mellan Tanga och Pangani. 

Vi åkte länge och väl. Mannen som vi köpte biljetter av sa att resan bara skulle ta 45 minuter men vi åkte betydligt längre än så. Den kändes väldigt lång också eftersom vi alla satt lite obekvämt och vi orkade inte riktigt prata med någon. Helt plötsligt stannar de fordonet och säger att vi är framme vid Perponi beach resort. Skeptisk kollade vi på varandra för på skylten stod det Peponi och inget annat. Det fanns en väg in till skogen och inga andra tecken på liv eller rörelse. Med nervösa skratt följde vi vägen mitt i ingenstans och hoppades på det bästa. Vi passerade en del hus och skyltar som förbjöd picknick. Mer och mer började vi tro att detta inte kan vara rätt och så tog vägen slut. 

En man kommer fram och säger Karibu och välkomnar oss till någon form av hotell. Vi tog chansen och klev in och vi hade mycket riktigt kommit fram. Snabbt checkade vi in och slängde av oss allt, sprang till baren och beställde chips mayai och sedan ut i havet. Oj, vad vackert det var. Det såg verkligen ut som alla bilder på Thailand jag har sett; palmer stranden och till och med en klyschig men vacker båt i havet. 

Efter en sen middag bestämmer vi oss för att gå och sova eftersom vi ville vakna till soluppgången dagen efter. Så efter att ha läst några sidor från the Girl With the Dragon Tatoo släckte jag ficklampan och somnade till havets vågor.