Så resterande dagar spenderades först i Serengeti och sen i Ngorogoro. Och vad vi fick se otroliga djur. The big five utan tvekan (lion, leopard, rhino, elephant and buffalo). Att beskriva med ord kommer vara ganska intetsägande så bilderna jag har får tala istället. 

Men dagarna spenderades med uppfällt tak och bumpy roads. Två eller tre gånger slirade vi av vägen också på grund av allt regn. TIA, och Greyson vår driver var helt fantastisk. Inte bara när det gällde att köra men även att spotta djuren och att se till att vi fick de bästa bilderna. Så jag är extremt nöjd med veckan. 

Sista natten i Ngorogoro såg vi att en av safariresenärerna var där och hans reste själv. Så jag och Sahar bjöd in honom till att spela kort med oss. Rusktigt trevlig man från Amerikat och som även han gjorde lite volontärarbete. Jag blev så chockad när Sahar frågade om vi skulle fråga om man ville spela med oss. Det var en så osvensk sak att göra, men jag är glad att vi gjorde det. Jag får verkligen utvecklas och lära mig så mycket nya saker här i Afrika och det gör mig oerhört glad. 

När alla andra hade gått och lagt sig från vårt läger såg vi att ett annat hade tänt en brasa lite längre ner så Sahar och jag bestämde oss för att socialisera oss. Det visade sig att de var kanadensare, majoriteten, och de var så trevliga så man förväntar sig att kanadensare ska vara. 

Med andra ord slutade vi vår underbara vecka på bästa möjliga sätt. 

Just ja, funny story. Hela veckan hade vi planerat att gå till McDonald's på vägen hem. Greyson sa att det finns ett i Arusha och Sahar blev enormt exalterad. Så en halvtimme från Arusha är vi alla ganska taggade på västerländskt snabbmat och plötsligt kommer Greyson och säger att det kanske inte var McDonald's han tänkte på, utan McWoody's. Bara i Afrika skulle någon kunna förväxla en de mest välkända restaurangerna i världen med någon lokal kedja. Väldigt intressant ändå att västvärlden inte har tagit över alltför mycket. 

And that was it, six days safari is over. 

Innan Lotte, Hanh, Emma, Rich, Sahar och jag åkte iväg svepte jag en kopp kaffe för det brukar dämpa både hunger och trötthet, och tur var det eftersom vi inte fick någon mat före 1400 dagen efter. I alla fall, vi började vid midnatt och det började ganska enkelt. Man kunde gå relativt lätt trots mörkret. Det var inte ens kallt så vi vandrade på och timmarna gick.

Efter en sådär tre-fyra timmar började det bli väldigt brant och det gick ens att stå upp utan att klamra sig fast i bergsväggen. Och värre blev det. Stenarna var väldigt lösa och askan var mjuk som sand så vi gled och kämpade. Men kul hade jag, hela vägen upp var jag fokuserad på att bara fortsätta. Nästan till soluppgången var vi framme, kanske en halvtimme senare. Det berodde delvis på att vi stannade precis innan toppen för att ta fantastiska panoramabilder i de tidiga morgontimmarna. Sista biten var absolut svårast. Lutningen var upp emot 60% och det fanns absolut inget att hålla i. Bara aska och mer aska men så nära, bara 70 meter upp och vi var där! 

Så nu kan jag ta det från min bucket list, bestiga ett berg. Även om det bara tog en dag så var det helt klart ett berg. De som har klarat vulkanen och även kili säger att vulkanen är värre så jag räknar den utan tvekan. Det var fantastiskt, vinden var frukstansvärt stark och det var kallt.  Inte Sverige och snökallt men för Afrika. Vår underbara guide sa att Oldonyo Lengai var Afrikas högsta aktiva vulkan så cudos till oss. 

Nu väntade bara den långa vägen ner. Det värsta var att nu kunde man se hur brant det verkligen var. På vägen upp såg man bara nästa steg och det kändes väldigt tryggt men nu såg man allt, varje sten och sandkorn och hela vägen ner. Ramlade du skulle du inte stanna innan du nådde marknivå igen, det vill säga, en säker död. Så på adrenalin och överlevnadsinstikt  började vi vandra neråt.

Vi kämpade och det var brant. Till en början gick det väldigt bra och Richard, guiden, sa att det tar i snitt tre timmar att gå ner så vi var positiva. Men framåt åtta på morgonen, det vill säga 11 timmar efter att vi hade ätit senast började det bli svårt. Mina muskler var svaga och jag skakade. Stegen blev kortare och instabilare. Jag skulle säga att jag ramlade åtmistone tjugo gånger varav en riktigt illa. Men vi det laget var jag så trött att jag bara skrattade. Richard hade också väldigt kul och kommenterade "it looked like you fell out of an airplane" just straight into the ground I would assume. Jag var helt enkelt för trött för att ens försöka dämpa fallet och bara följde med sanden. 

Solen blev hela tiden varmare och varmare och kroppen började mer och mer längta efter både mat och sömn. Så när jag äntligen såg Jeepen långt nere i dalen, wow. Vi skulle klara det. Men tid tog det minsann. Jag kunde inte förstå att det tog folk tre timmar när vi behövde fem-sex. Helt otroligt. Inte för att det spelar någon roll, vi kom hela vägen upp och hela vägen ner så jag var överlycklig. 

Vi bestämde oss för att så fort vi hade ätit gå till the waterfalls eftersom vi alla skulle somna annars. Vad vi inte visste var att det tog 25 minuter minst att gå dit och det var genom berg och sten. Så dagens klättring var inte riktigt över. Men underbart fint var det, och skönt att svalka sig. Vi träffade även en massa amerikaner som bestämde sig för att skinny dippa, men när de såg oss blev de fruktansvärt blyga. Spännande nog. Vi var ju i princip nakna vi också. Inte till samma grad men i alla fall. 

48 timmar efter att vi lämnat Moshi och 48 timmar sen jag senast sov slocknade jag fortare än fort. Klockan var bara 8 men alla muskler och leder värkte så jag tror att det tog mig mindre än två minuter innan jag var i sagovärlden. 

och bara för att man har gjort ett misstag ett antal gånger betyder det inte att man inte kommer göra om det. Så än en gång hade jag hela mitt fina och ovanligt långa inlägg klart och sen gick det inte att posta, så nu måste jag skriva om. Inte för att det gör så mycket, det kommer bara bli lite kortare och kanske mindre BS. 

I alla fall tanken med dagens inlägg är väl mer i förväntan till safarin imorgon. Jag tror att det kommer bli helt underbart!! Dock är jag en av de femte och sjätte hjulet så vi får se lite hur det slutar. Antingen en bra resa eller en kanon, I don't mind either. 

Dagen har varit mycket bra. Trots att vi var bara två idag på KYGN (Katja och jag), gjorde vi ett bra jobb. Det var lite fler barn att trösta men annars så. Michelle manager kom förbi och sa hej då för hon ska till England och föda sitt barn snart, ett lite sorgligt ögonblick men barnen, och även vi vuxna, annans och vattenmelon. MUMS! Vi avslutade veckan med livemusik från Katja vilket var helt underbart. Barnen var faktiskt lugna och tysta, inget bråk inget strul bara njutande. 

Sen har det varit en aktiv eftermiddag. Vi har varit i KY (?) poolen, jag har hunnit ta ut pengar, packa se film, under nya förutsättningar, vilket var väldigt spännande och till sist hälsat på den nya tjejen. 

Det har med andra ord varit en bra dag och nu är det safaridags. Trots min förkylning tror jag att det kommer bli grymt. Jag har tabletter från Michelle och en Red Bull, så på ett eller annat sätt kommer vi upp för vulkanen :D :D :D 

puss och safarikram!!

Tiden i Afrika går fortare än man skulle kunna tro. Afrikatid typ, går 10 gånger fortare än svensk och ändå är det bara 2 timmars skillnad. Konstigt värre.

Det har hänt en hel saker sen sist skulle man väl kunna säga men det är sent och jag är trött så det ett kort inlägg.

Vi har sett:

Hot springs, världens vackraste plats! 

Projektet två dagar vilket gör framsteg. Det går sakta men jag tror det går framåt. Vi använder pinnar och allt vi hittar. De ska även få ett alfabet att sätta upp i klassrummet vilket jag hoppas kommer hjälpa dem enormt. Ida och jag har i alla fall ritat det själva och kostade oss 70k TZH. 

Annars rullar livet på och nu är det bara några dagar kvar till SAFARI :D :D :D 

Byers 

Det har gått några dagar sen bloggandet är uppdaterat men de senaste dagarna har varit väldigt lugna. 

Torsdag spenderades på skolan, som vanligt, där Ida och jag försökte hjälpa några av barnen som är lite efter. Majoriteten är 3 eller 4 vilket gjorde det väldigt svårt att få dem att vilja sitta ner och skriva 1, 2,  3, 4, 5, 6 på en griffeltavla. Men efter en stund med många suckar lyckades vi få majoriteten av barnen att sitta ner och jobba. Det kan till och med vara så att de lärde sig något, men det är fortfarande ganska osäkert. 

Igår var det activity day igen på skolan och vi gjorde lite fler organiserade lekar eftersom vi hade både lärare och tolk med oss. Personligen tyckte jag att det var superkul och det verkade som om barnen hade kul med. Det kändes bra att inte bara köra fotboll och hoppa hopprep. Förhoppningsvis var det mer stimulerande än bara fotboll. 

Kvällen började med volleybollturnering där mitt team kom tvåa (absolut inte tack vare mig) och quiz. De riktiga frågorna hade jag ingen aning om, eller ja inte hemligeheterna heller, men det var väldigt kul. Lite alkohol gick ner också innan vi åkte till Trishas. Hon är från och med nu min manager och har precis flyttat in i en ny lägenhet så det var lite av en inflyttningsfest. Fick även smaka på lite spacebrownies, eftersom jag inte är på något sätt van vid det smakade jag bara en liten liten bit. Därifrån blev det partydaladala till Glacier's men vi kom iväg rätt sent, tror vi var framme vid 12 kanske. Möjligvis lite innan. 

Denna gång fick jag uppleva lite mer än dansgolvet och cocktailbaren. Jag hann se the treehouse, souverniraffären, och de andra barerna. Självklart ramlade jag i vallgraven från dansgolvet men kom undan med bara lite blåmärken. TIA, this is Africa och strömmen gick till och från så vid  2-tiden när musiken hade varit av ett bra tag valde vi att ta en taxi hem igen. 

Så nu är det lördag och jag mådde betydligt bättre imorse än förra lördagen. Det kan ha berott på att jag drack mycket mer vatten innnan jag gick och la mig och att jag drack betydligt mindre senare på kvällen. Trots det har dagen spenderats med att kolla på  tre filmer och slöande. Precis innan middagen hann vi åka till en Afrikakonsert i en timme och jag har aldrig känt mig så vit i hela mitt liv. Hiphopdansare och Mwafricans överallt, men det var fruktansvärt kul. 

Och det var nog allt spännande som har hänt den senaste tiden. Kan slänga in ett födelsedagsfirande på Ten to Ten också för Lotte och Rich. Nu väntar jag och ser vilka spännande saker framtiden har att erbjuda. Det kan bli mycket intressant. 

Så, ja. Senaste två dagarna. Vad har hänt? 

Alla barn är nu testade för HIV och endast två av 160 var positiva, och det var redan känt så bara positiva nyheter. Testade även mig själv och jag är HIV negativ :) Så de senaste två dagarna har jag tröstat barnen efter att de har fått ett litet stick i fingret. Men av skriken man hörde lät mer som om de skulle hugga av en hand på dem. 

Idag har vi gått till den välkända Honey Badger vilket jag efter några dagar fick veta är en pool. En mycket fin sådan också. Det var les volunteers och sen kom Greg och Sahar från The Hoff. Vi hade också med oss Argaham från Boarding school eftersom han är ny där och han ska få känna sig lite mer hemma. Han har bara varit där i två veckor så han är fruktansvärt smal och frös väldigt mycket poolen. Pole Sana.

Kvällen spenderades med trevliga kortspel och en trevlig pratstund. 

Livet är bra! 

Jag kan inte förstå att det redan har gått mer än en vecka sen jag landade i detta underbara land. Det känns som igår eller till och med idag som planet landade på den minsta flygplatsen jag har sett i hela mitt liv, och det första jag ser genom fönstret är Kilimanjaro. Allt kändes så bra och det bara fortsätter. 

Idag åkte vi tillbaka till KYGN och det var verkligen supermysigt att vara där. Jag har helt glömt bort hur krävande det är att vara i skolan så länge, och det är en helt annan sak när du försöker lära barn matematik, som inte ens talar samma språk.

Idag var läraren med hela lektionen så det var väldigt lugnt och barnen kom fram en i taget för att få hjälp. Riktigt skönt var det. Och sen har Ida också gjort sin första dag. Det är kul att det kommer lite nya eftersom nästan alla försvinner om 2-3 veckor. 

Efteråt gick Maria, Amie och jag till Art Market och det är vansinnigt vad fina tavlor de har. Priserna var lite svåra att få ner men jag ska definitivt tillbaka och köpa lite presenter. Har även införskaffat mig snygga afrikabyxor som är så svala. De blir nog använda mycket de kommande 7 veckorna som återstår. Usch vad tiden kana gå fort ibland. 

Fladderbyxhej! 

Nyligen hemkommen från en Maasai village, vilket egentligen var ett par hus innanför en mur byggd av buskar. Väldigt intressant. 

Det var väldigt, väldigt fint där. Inga tursiter, inga bilvägar, inga affärer. Bara naturen och kossor och getter. Så mycket getter. I utflykten ingick slakt av get vilket tydligen var väldigt blodigt och messy men jag valde att inte delta i det eftersom det lät något enormt brutalt. Get smakar mycket get, och det är inte speciellt gott men nu kan jag stryka det från min bucket list. 

Eftersom det inte finns någon el blev det väldigt mörkt vid 7 så när vi alla hade ätit och klockan var så mycket som 9 gick vi alla och la oss. Även om det var tidigt så kändes det bra. Var fortfarande dagen efter när vi lämnade Moshi så 9 timmars sömn var välkomnat. 

0630 var det fruskot så upp innan solen ens vaknat. Började dagen med en mycket god frukost och sen var det en tur i medecinland. Fick se allt ifrån giftiga medeciner till de som framkallar abort. Landskapet var verkligen otroligt fint och jag skulle ha kunnat stanna där i flera timmar och bara kolla på allting. Byn är belägen i en dal av flera berg så i horisonten kunde man skymta topparna åt alla håll. 

Men det var det och nu mot nya äventyr!