Åh! Jag hade ett så långt och fint inlägg, redo att posta men så dog internet och allt försvann så det blir istället en mycket kort variant. 

Fredag fredag är aktivitetsdag på skolan så vi spelade fotboll, lekte kurragömma och duck, duck, goose. Det var väldigt roligt indeed men jag har nog aldrig varit så smutsig. Behöver verkligen hitta kläder som damm inte syns på. 

Från KYGN åkte vi alla till Memorial Market, vilken jag tror är en second hand-marknad men jag är inte säker. Det var utan tvivel den absolut största marknaden jag har sett i hela mitt liv! Jag är bara glad att jag inte gick vilse :) 

Och fredag går inte att säga utan utgång och det blev en Utgång med stort U vill jag lova! Det är kul att se lite annat folk och inte bara mzungos överallt. Vi åkte hem relativt tidigt i alla fall eftersom vi ska till Masai village idag. Tanken var att vi skulle ha tagit en bodaboda men jag är så glad att vi inte gjorde det för det hade nog varit min sista dag på jorden om vi tagit den. Han sov och verkade varken vara nykter från ett alkohol-, eller drogperspektiv.

Men nu sitter jag bara och samlar energi till helgens utflykt. Jag tror det kommer bli kalaskul! 

Over and out from a sun burned trout

Dagarna rullar på och det är redan torsdag! Helt fantastiskt.

Tillbaka till skolan idag och första dagen jag fick jobba i klassrummet, inte det enklaste jobbet kan jag säga. Barnen saknar diciplinen att de ska sitta ner, vid sin bänk. Köa och räcka upp handen är inte ens på frågan. Men matten fungerar väldigt bra, trots att de yngsta bara är 3 år gamla. Mycket imponerad av de små liven. 

Syftet med att barnen ska skriva 

Da de di do du

har jag inte riktigt klurat ut, men det gick betydligt lättare än hela alfabetet. Efter "tiorasten" försvann läraren till banken så jag och Jente försökte själva styra alla barn. Det okej, considering. Men inte lätt. Jag önskar att skolan skulle kunna ge alla barn papper och penna dock så att de kan jobba på lektionerna. Hjärtkrossande när de kommer fram: "teacher, teacher! Pencil! 

Kvällen var väldigt lugn men eftersom Eya åker hem imorgon, och jag tar över hennes säng (där också lämnar mitt enmannatält och övergår till ett 6-bäddsrum) gick alla från Hoff till Fifi. Fruktansvärt goda brownies har dem och helt klart värt 6500 TZH. Av någon anledning kände jag mig väldigt äventyrlig så de långa 700 meterna hem tog Linnea, Stine och jag Boda boda, dvs motorcykel hem, och inte så farligt  som jag hade trott. Kan kanske bero lite på att vi åkte på en liten väg, otraffikerad och i 40 km i timmen. 

Men nu är det läggdags för imorgon blir en lång dag, activity day på schulen och utgång på Glacier's! 

Happ Happ

Tredje dagen i Tanzania, andra dagen på jobbet och första utflykten är planerad. 

Mitt volontärjobb ligger en liten bit ifrån centrala Moshi och min första dag var igår. En dansk tjej, Maria och jag är de enda från vårt hostel men sammanlagt är vi ca 8 volontärer som jobbar på den skolan. Det är många barn som går där, ca 120 stycken men på grund av att många inte har skoluniformer har de inte varit på skolan de senaste dagarna. Det har gjort att min första tid har varit relativ lugn, med betoning på relativ. De är fortfarande barn mellan 5-9. 

Intill skolan finns det ett internat där barn bor som antingen inte har någon annanstans att ta vägen, eller om deras föräldrar betalar för deras vistelse. Mitt jobb hittils har varit att vara med dem och de är något enormt energiska. Trots att solen står högst upp på himlen och det är 35 grader i skuggan vill de hoppa hopprep, kasta frisbee och bollar till varanda, och självklart ska "teacher" vara med och leka. Det har varit ruskigt kul och barnen är alltid så glada så de två första timmarna var det med glädje att få leka med dem. Sen började det bli olidligt hett och jag försökte få dem att vilja läsa lite i skuggan, eller rita men det tyckte de inte var lika kul. 

Så, när det var dags att åka hem och lunchen var överstökad kändes en kall dusch mer än välkommen. Vattnet är blir ju aldrig iskallt så det var perfekt att svalka sig och bli av med allt damm och smuts. 

Toodles! 

Så, efter en mycket lång flygtur, 18 timmar anlände jag i Moshi, Tanzania. Det är precis och så mycket mer av vad jag förväntade mig. Kvinnorna går klädda i härliga afrikanska kläder och bär frukt på huvudet, det är gätter överallt längst vägen och solen gassar något enormt. 

Jag tänkte ju att jag skulle vara lite smart och inte släpa på en vinterjacka. Så jag reste i munkjacka och ett par sköna byxor. Faktum är att trots de få graderna på norra jordklotet frös jag inte. Accumulerade mig ganska fort till temperaturen. Men att sen anlända till en stad där temperaturen är 35 grader varmare, i samma kläder som så väl var anpassad till nollan, det var inte lätt kan jag säga.

Efter ett snabbt ombyte till kjolar och tunna linnen var det stadsvadnring med Mary och Amie. Den senare anlände igår så vi är båda nya. Eftersom jag inte hade ätit så mycket på planet kände jag ganska svag och ofukserad på var alla restauranger ligger. Tre dagar utan bra nattsömn kan ha något med den saken att göra också. Men jag har nu ett Tanzanianskt (?) nummer och telefon, samt internet att glädjas åt. 

Kvällen spenderades med att prata med de andra volontärerna som kommit hem från sina projekt. Det känns verkligen att jag är utanför min comfort zone men det känns nyttigt och kvällen har var väldigt bra. Jag lägger mig med förväntningar och lite nervositet inför imorgon. 

Trött och natt! 

Som så många andra redan gör tänkte jag börja blogga nu, lagom till min resa till Tanzania. 

Imorgon bär det av till Afrikaland! Jag är så exalterad och nervös och jag vet inte vad. Resfebern är på max och jag har ingen aning om vad som väntar mig. Det enda jag vet är att det kommer bli hur kul som helst och det är något helt nytt! Det blir många uttropstecken för jag känner så mycket. 

Det enda jag önskar var att jag fick svar ifrån både Rhinannon och Path to Africa. Det skulle lugna mina nerver lite men det kan hända att jag får tag i ett wi-fi i Qatar och kan föra en konversation därifrån. Om inget annat så vet jag att det löser sig, det gör det alltid. Vägen dit kan bara vara mer eller mindre nervös. 

Nu blir det att kolla på melodifestivalen, andra chansen. Hade varit roligare att se finalen men jag lär väl missa både den och eurovision så det kvittar egentligen. Finns ett litet fönster till spontanitet ikväll också, det skulle inte vara helt fel. 

Puss och hej från en nervös tjej!